Jag tror jag har missförstått det här med blogg.
Jag som trodde att man skulle tjöta på om en ditt en datt om just ingenting. Men man ska ju inte det. Man ska BARA tjöta en massa strunt.
Ska kolla vidare på andras bloggar...
torsdag 28 maj 2009
ang, läggningen.
Måste ju uppdatera ang, läggningen på Marcus.
Jag kämpade på i går och fick honom att somna i sin säng.
Han vaknade dock när J nös i vardagsrummet. Men han somnade om och sov ända till klockan 23.30! Men sen var det svårt att få honom att somna själv. Efter en stund var jag så trött att jag gav upp. MEN, det går ju bättre o bättre. Nu hoppas jag ju att det ska gå bra i kväll också!
Jag kämpade på i går och fick honom att somna i sin säng.
Han vaknade dock när J nös i vardagsrummet. Men han somnade om och sov ända till klockan 23.30! Men sen var det svårt att få honom att somna själv. Efter en stund var jag så trött att jag gav upp. MEN, det går ju bättre o bättre. Nu hoppas jag ju att det ska gå bra i kväll också!
90-talet
Satt i går kväll och tittade på Henrik Schyfferts show om 90-talet.
Jag tyckte att den var skit kul.
Den delen jag tyckte var extra rolig var nog när han berättade om när han var liten och väntade på "Kalle anka" på julafton. Dom var som två crack-pundare som steg upp halv fyra på morgonen och började fråga efter "den där ankan". Det såg ju så roligt ut att man måste nog se det själv för att förstå. Tror att den finns på svt´s hemsida. Går nog att se det i några dagar till.
Jag försöker minnas mitt 90-tal.
1991 blev jag moster åt Joacim. Syrrans näst äldsta. Det var ju roligt.
1992 var jag ju bara 10 år. Det jag minns var att jag tyckte att det var jätte roligt att gå på trä slöjd en gång i veckan. Gjorde smörknivar och microfoner i trä. Gjorde även "hängare". Har faktiskt en som jag använder än i dag. Den hänger inne i Robins rum. Den blev jag ju nöjd med.
90-talet blev nog roligare lite senare. Typ 1995. Då hade man ju klivit in i TONÅRS dörren.
Jaha, då börjar man få hår lite överallt. Man började få bröst. Man kunde inte riktigt kontrollera sitt humör. Herregud, jag förvandlas!!! Man bytte vänner. Dom man lekte med när man var liten hittade sina nya kompisar och jag hittade också nya kompisar. Nu skulle man ju vara cool. Nya tuffa kläder. Inte ha på sig bond-läpps-kläder. Man skulle vara sexig. Man skulle ju röka och dricka öl. Rökningen gick jag på, men inte ölen. Man skulle träffa killar och ut på disco. Jag hittade en kompis som hette Sandra. Min mamma gillade inte henne. Hon tyckte att hon var inte bra för mig.
Det var hon nog inte heller. Jag följde med på fester hemma hos nån. Dom hade ju fixat sprit! Man var ju coolast om man hade varit full.
Högastadiet är en del av mitt liv som jag försöker mitt allra hårdaste att förtränga. Vill glömma att jag stog bakom skolan och smygrökte. Jag vill glömma att jag blev kär i den som gav mig en komplimang. Jag vill glömma min första fylla. Jag vill glömma hur pinsam jag var som skolkade mer än jag var där.
Om jag fick åka tillbaka till 1995 och skaka vätt i mig själv så skulle jag göra det. Jag skulle tala om för mig att inte börja röka, inte skolka och skita i vad alla andra säger.
Men då kanske jag inte hade haft det livet som jag har nu. Jag är ju jätte nöjd med mitt liv just nu. Slutade röka för flera år sedan. Jag har en underbar sambo. Jag har två underbara barn och jag trivs jätte bra i vårat hus. Jag ska nog skaka om mig själv nu och säga åt mig själv att ta vara på den dyrbara tiden vi har tillsammans.
Tror i allafall inte att man uppskattar nutiden förens man tänker tillbaka på den.
.
Jag tyckte att den var skit kul.
Den delen jag tyckte var extra rolig var nog när han berättade om när han var liten och väntade på "Kalle anka" på julafton. Dom var som två crack-pundare som steg upp halv fyra på morgonen och började fråga efter "den där ankan". Det såg ju så roligt ut att man måste nog se det själv för att förstå. Tror att den finns på svt´s hemsida. Går nog att se det i några dagar till.
Jag försöker minnas mitt 90-tal.
1991 blev jag moster åt Joacim. Syrrans näst äldsta. Det var ju roligt.
1992 var jag ju bara 10 år. Det jag minns var att jag tyckte att det var jätte roligt att gå på trä slöjd en gång i veckan. Gjorde smörknivar och microfoner i trä. Gjorde även "hängare". Har faktiskt en som jag använder än i dag. Den hänger inne i Robins rum. Den blev jag ju nöjd med.
90-talet blev nog roligare lite senare. Typ 1995. Då hade man ju klivit in i TONÅRS dörren.
Jaha, då börjar man få hår lite överallt. Man började få bröst. Man kunde inte riktigt kontrollera sitt humör. Herregud, jag förvandlas!!! Man bytte vänner. Dom man lekte med när man var liten hittade sina nya kompisar och jag hittade också nya kompisar. Nu skulle man ju vara cool. Nya tuffa kläder. Inte ha på sig bond-läpps-kläder. Man skulle vara sexig. Man skulle ju röka och dricka öl. Rökningen gick jag på, men inte ölen. Man skulle träffa killar och ut på disco. Jag hittade en kompis som hette Sandra. Min mamma gillade inte henne. Hon tyckte att hon var inte bra för mig.
Det var hon nog inte heller. Jag följde med på fester hemma hos nån. Dom hade ju fixat sprit! Man var ju coolast om man hade varit full.
Högastadiet är en del av mitt liv som jag försöker mitt allra hårdaste att förtränga. Vill glömma att jag stog bakom skolan och smygrökte. Jag vill glömma att jag blev kär i den som gav mig en komplimang. Jag vill glömma min första fylla. Jag vill glömma hur pinsam jag var som skolkade mer än jag var där.
Om jag fick åka tillbaka till 1995 och skaka vätt i mig själv så skulle jag göra det. Jag skulle tala om för mig att inte börja röka, inte skolka och skita i vad alla andra säger.
Men då kanske jag inte hade haft det livet som jag har nu. Jag är ju jätte nöjd med mitt liv just nu. Slutade röka för flera år sedan. Jag har en underbar sambo. Jag har två underbara barn och jag trivs jätte bra i vårat hus. Jag ska nog skaka om mig själv nu och säga åt mig själv att ta vara på den dyrbara tiden vi har tillsammans.
Tror i allafall inte att man uppskattar nutiden förens man tänker tillbaka på den.
.
tisdag 26 maj 2009
Stökigt...
I dag var det stökigt kring matbordet.
Robin och Marcus triggar upp varandra och sitter o skriker till varandra. Fast dom leker och har kul. Men det är inte så kul för dom som inte är med i leken. Det vi får ut av det är nog bara huvudvärk och skenande nerver.
Varför ska dom skrika så högt? Finns det inte nån volym knapp på barn? Det kanske är det som kallas för navel, vad vet jag? Ska prova nästa gång.
Som tur var så somnade Robin snabbt och smidigt i kväll. Värre var det med Marcus. Jag försöker få honom att sova i egen säng. Men det går inte så bra. Gjorde ett tappert försök med 5 minuters metoden. Men jag klarar inte av den. Det går ca 30 sekunder, sen går jag in och tar upp honom. Herregud, han kan ju inte stå där och vara ledsen. Då försökte jag med att "buffa" på honom för att få honom att somna. Men det gick ju inte. Han rullade bara runt och satte sig upp. Tror jag la ner honom 70 ggr! Envisa unge!
Tillslut gav jag upp. Han fick somna i våran säng. Där somnade han på två minuter. Det jag undrar är om jag hade fortsatt att kämpat i en kvart till. Hade han somnat själv då? Det retar mig. Varför gav jag upp för tidigt?
Det vet jag ju visserligen svaret på. Desperate housewives började ju.
Det kan man ju inte missa.
Får försöka med läggningen i morgon igen. Då är ju J hemma och kan hjälpa till.
Önskar mig själv, lycka till!
Robin och Marcus triggar upp varandra och sitter o skriker till varandra. Fast dom leker och har kul. Men det är inte så kul för dom som inte är med i leken. Det vi får ut av det är nog bara huvudvärk och skenande nerver.
Varför ska dom skrika så högt? Finns det inte nån volym knapp på barn? Det kanske är det som kallas för navel, vad vet jag? Ska prova nästa gång.
Som tur var så somnade Robin snabbt och smidigt i kväll. Värre var det med Marcus. Jag försöker få honom att sova i egen säng. Men det går inte så bra. Gjorde ett tappert försök med 5 minuters metoden. Men jag klarar inte av den. Det går ca 30 sekunder, sen går jag in och tar upp honom. Herregud, han kan ju inte stå där och vara ledsen. Då försökte jag med att "buffa" på honom för att få honom att somna. Men det gick ju inte. Han rullade bara runt och satte sig upp. Tror jag la ner honom 70 ggr! Envisa unge!
Tillslut gav jag upp. Han fick somna i våran säng. Där somnade han på två minuter. Det jag undrar är om jag hade fortsatt att kämpat i en kvart till. Hade han somnat själv då? Det retar mig. Varför gav jag upp för tidigt?
Det vet jag ju visserligen svaret på. Desperate housewives började ju.
Det kan man ju inte missa.
Får försöka med läggningen i morgon igen. Då är ju J hemma och kan hjälpa till.
Önskar mig själv, lycka till!
måndag 25 maj 2009
Bloggpremiär.
Nu har jag tagit mig igenom allt som man ska ta sig igenom för att äntligen kunna börja blogga. Nu är jag som alla andra. Nu kan jag säga saker som typ..."Kolla in min blogg", "Måste hem o blogga" etc etc...
Får väl se hur aktiv jag är.
Ska man berätta nåt om sig själv eller???
Okej, jag gör väl det....
Madeleine heter jag och fyller snart 27 år. Hua....
Bor med min sambo och två killar i ett hus i Kumla sen årsskiftet 08-09.
"Den som inte sitter inne i Kumla, borde göra det"
Är mammaledig. Minsta killen heter Marcus och är nyss fyllda 10 månader. Den stora killen heter Robin och blir 2 1/2 år snart.
Sambons ålder får man inte prata om. ;)
Kommer att hänga på arbetsförmedligen till hösten, då jag blivit varslad om uppsägning. Så när min mammaledighet är över så kommer jag att bli uppsagd. Jag kommer då att arbeta min uppsägningstid.
Det jag undrar över är hur hårt man kommer arbeta dessa 2 månader?
Jag hoppas att denna lilla blogg kommer att vara aktiv. Gillar ju att skriva, så det ska nog inte bli så svårt.
Nu ska jag avsluta min bloggpremiär.
På återseende!
Får väl se hur aktiv jag är.
Ska man berätta nåt om sig själv eller???
Okej, jag gör väl det....
Madeleine heter jag och fyller snart 27 år. Hua....
Bor med min sambo och två killar i ett hus i Kumla sen årsskiftet 08-09.
"Den som inte sitter inne i Kumla, borde göra det"
Är mammaledig. Minsta killen heter Marcus och är nyss fyllda 10 månader. Den stora killen heter Robin och blir 2 1/2 år snart.
Sambons ålder får man inte prata om. ;)
Kommer att hänga på arbetsförmedligen till hösten, då jag blivit varslad om uppsägning. Så när min mammaledighet är över så kommer jag att bli uppsagd. Jag kommer då att arbeta min uppsägningstid.
Det jag undrar över är hur hårt man kommer arbeta dessa 2 månader?
Jag hoppas att denna lilla blogg kommer att vara aktiv. Gillar ju att skriva, så det ska nog inte bli så svårt.
Nu ska jag avsluta min bloggpremiär.
På återseende!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
